Vikryssja

Traditionell vikryssja – för vattendjup omkring 1,5 meter

En klassisk ryssja konstruerad för fiske på cirka 1,5 meters djup. Typiska fångstarter är abborre, gös, lake, gädda, öring, sik och karpfiskar. Ryssjan lämpar sig både för kommersiellt och husbehovsfiske (ryssjor över 1,5 meter i höjd klassas som yrkesmässiga redskap).

Ryssjan är tillverkad av starkt fyrkantsmaskigt 1,2 mm PE-nät. Den behöver inte impregneras och fisk fastnar inte lätt i det fyrkantiga nätet.

Tekniska specifikationer:
• Bakre del: 6,5 m lång, 4 ringar (Ø 1 m)
• Fiskkammare: 20 mm maskstorlek
• Övriga delar: 30 mm maskstorlek
• Fångstarmar: 2 x 10 m
• Lednätets höjd (suuliina): 1,6 m
• Styrnätets längd: 20 m
• Färg: svart
• Fiskhöjd: 1,5 m

Ytterligare information:
Petteri Kivikangas
petteri@kivikangas.fi
(06) 781 2900
 

Fiske med Vikryssjan

Bra fiskeplatser är öppningar i gammal vass, mynningar av smältvattensbäckar, kanter vid stenar och grästuvor etc. Vid val av plats lönar det sig att utnyttja strandens former och stenar, som kan fungera som naturliga styrningspunkter för styrnätet. Fisket med ryssja inleds på våren så snart isen släpper vid stränderna – gäddorna kommer först för att leka i grunda vikar. De bästa gäddplatserna finns i grunda, delvis vegetationsklädda vikar på eftermiddagssolens sida.

Efter gäddan följer mört, abborre, id och braxen. Mört och abborre söker sig till strömmande vatten och grunda rev för lek. Braxen leker oftast i grunda vikar med dybotten. Även om fisken håller sig i gott skick i ryssjan under kallare årstid, bör den vittjas regelbundet. Under lektid kan en enda ryssja fyllas med förvånansvärt mycket fisk. På vintern fungerar Lahtiryssjan också utmärkt som redskap för lakfiske.
 

Så riggar du Vikryssjan för fiske

Förstagångsanvändare rekommenderas att först rigga ryssjan på torrt land för att i lugn och ro bekanta sig med fångstarmarnas placering och rätt inställning av ingångarna. Ryssjan ska spännas rakt mellan två ankare eller störar på 1,2–1,5 meters djup. Därefter ankrar man fast fångstarmarna på båda sidor.

Styrnätet får inte ligga innanför fångstarmarna, så att det inte leder ut fisk som irrat in. Antalet och vikten på ankare beror på fiskeplatsen. I skyddade vikar med mjuk botten räcker ofta störar som förankring. På öppet vatten och havsområden med ström och vågor krävs tillräckligt tunga ankare och extra vikter för att hålla ryssjan i rätt form.

När man närmar sig ryssjan lönar det sig att komma från styrnätets sida och skrämma fisken längre in i ryssjan om det finns fisk i fångstarmarna.